En av Sveriges vanligaste folksjukdomar

list-of-common-diseases-most-common-illnesses-u1Mag- och tarmproblematik är väldigt vanligt i Sverige. Enligt Svensk Gastroenterologisk Förening är det hela 30% av den vuxna befolkningen som lider av problem inom detta sjukdomsområde. De anmärkningsvärt höga siffrorna anger således att mag- och tarmproblem klassas som en folksjukdom. Förbundet ser det som sin uppgift att organisera personer med de vanligare diagnoserna såsom reflux, IBS, tarmcancer och inflammatoriska mag- och tarmsjukdomar. Dessutom har man aktiva medlemmar med mer sällsynta diagnoser såsom esofagusatresi, intestinal pseudoobstruktion och korttarmssyndrom.

Av erfarenhet vet fonden att den upplevda livskvaliteten för många med mag- och tarmproblematik upplevs som låg. Tyvärr har man även konstaterat att den vård dessa personer erbjuds varierar kraftigt runt om i landet. Kunskapen är för tillfället relativt låg inom primärvården och mag- och tarmproblem borde få mycket större uppmärksamhet som helhet inom hälso- och sjukvården. Rätten till korrekt och tidig diagnos är i dagsläget inte självskriven. För att detta skall kunna förverkligas krävs mer forskning, vilket i sin tur skulle öka kunskapen inom ämnet och resultera i nya metoder för såväl behandling som vård.

Inom verksamheten finns representanter från olika yrkesgrupper som har kompetens att ge medicinvetenskapliga råd. De här nyckelpersonerna fungerar som rådgivare i både vetenskapliga och medicinska frågor. Målsättningen med de professionella råden är att förbättra vården i Sverige och därmed öka patientnyttan. Experterna följer även med forskningen inom området och utvecklar nyskapande former för kunskapsöverföring mellan patienterna och specialistvården.

Det övergripande målet är att aktivt arbeta för att alla skall få optimal vård på lika villkor, oavsett i vilken del av landet man bor i. Man strävar också efter att de som drabbas av mag- och tarmsjukdomar skall få leva ett fungerande liv med hög kvalité. Genom ett samarbete med beslutsfattande aktörer verkar man för att nationella riktlinjer skall tas fram och att sällsynta diagnoser får den uppmärksamhet de behöver.