Tarmfickor är vanliga – men när ska man söka vård?

Tarmfickor blir vanligare ju äldre vi blir och för de allra flesta orsakar de inga problem. Men ibland kan fickorna bli inflammerade och ge kraftiga besvär. Mag-Tarmfondens ordförande Lina Vigren förklarar vad tarmfickor är, vilka symtom man bör vara uppmärksam på och vad man själv kan göra för att minska risken för besvär.

Vad är egentligen tarmfickor?

– Tarmfickor, eller divertiklar, är små utbuktningar i tjocktarmens vägg. Att ha sådana fickor utan symtom kallas divertikulos. Det är mycket vanligt och blir vanligare med stigande ålder. I 60-årsåldern har uppemot 60 procent utvecklat tarmfickor.

Varför får man dem?

– Det finns flera faktorer som spelar in. Trög mage och förstoppning kan innebära ett högre tryck i tjocktarmen. Kostvanor, vätskeintag, ålder och ärftliga faktorer kan också ha betydelse. I vissa familjer tycks det finnas en större benägenhet att utveckla tarmfickor, ibland redan i yngre ålder.

Hur märker man att man har tarmfickor?

– Många märker det inte alls. De har tarmfickor utan några besvär och behöver heller ingen behandling. Hos en del kan de däremot vara förknippade med uppblåsthet, gaser, återkommande obehag eller krampartad smärta i nedre delen av magen. Smärtan sitter ofta till vänster, där tarmfickorna vanligtvis finns. Även förstoppning eller diarré kan förekomma.

Vad är skillnaden mellan tarmfickor och divertikulit?

– Divertikulit innebär att en eller flera tarmfickor har blivit inflammerade. Då förändras symtombilden. Typiskt är en mer ihållande buksmärta, oftast nere till vänster, tillsammans med feber och sjukdomskänsla. Illamående, uppblåsthet och förändrade avföringsvanor kan också förekomma.

En del upplever plötsliga och kraftiga tarmtömningar. Ibland kommer bara slem eller luft, och avföringen kan bli smalare än vanligt. Det kan också förekomma lite blod.

När ska man kontakta sjukvården?

– Kraftig eller tilltagande buksmärta, hög feber, tydlig sjukdomskänsla, blod i avföringen eller svårigheter att få i sig vätska är symtom som man inte ska gå hemma och vänta med. Då ska man kontakta hälso- och sjukvården akut.

Kan man själv göra något för att minska besvären?

– En viktig sak är att försöka hålla magen igång och undvika förstoppning. Fiberrik mat som fullkornsprodukter, bönor, grönsaker, frukt och potatis kan bidra till en mjukare och mer regelbunden avföring. För vissa kan fibertillskott vara ett alternativ.

Det är samtidigt klokt att öka mängden fibrer successivt. Går man från lite till väldigt mycket fibrer på kort tid kan man i stället få mer gaser och känna sig uppblåst. Och när man äter mer fibrer behöver man också se till att få i sig tillräckligt med vätska.

Finns det andra levnadsvanor som spelar roll?

– Ja. Regelbunden fysisk aktivitet, att inte röka och att sträva efter en hälsosam vikt är förknippat med lägre risk för divertikulit och komplikationer. Rökning, övervikt och ett högt intag av rött kött har däremot kopplats till ökad risk.

Hur ska man äta om tarmfickorna blivit inflammerade?

– Vid mildare besvär kan det kännas bättre att tillfälligt äta mindre och sedan försiktigt börja med flytande eller skonsam kost och dricka ordentligt. Under ett inflammatoriskt skov kan man också tillfälligt behöva dra ned på fibrerna och sedan successivt återgå till en fiberrik kost när besvären har lagt sig.

Men det viktiga är att skilja på milda besvär och symtom som behöver bedömas av sjukvården. Feber, blod i avföringen eller kraftig buksmärta ska alltid tas på allvar.

Vad är det viktigaste du vill att den som har tarmfickor ska veta?

– Framför allt att tarmfickor är väldigt vanligt och att de flesta aldrig får några allvarliga problem av dem. Man behöver alltså inte bli orolig bara för att man har fått veta att man har tarmfickor. Men det är bra att känna sin kropp, försöka hålla magen i gång och veta vilka symtom som innebär att man bör söka vård.